Information om biobankslagen

Sedan början av 2003 gäller biobankslagen. Lagen har tillkommit för att viktig kunskap som kan hämtas från sparade prover skall kunna vara tillgänglig för forskning, vård och behandling. Samtidigt ska inte sparat material få användas på ett sätt som kan skada den enskilde. En huvudpunkt i lagen är att prover inte får sparas och användas i framtiden utan provgivarens/patientens samtycke.

Vid Gynekologisk cellprov tas prover från livmoderhalsens slemhinna och stryks ut på en glasskiva. Dessa prover har hittills alltid arkiverats, vanligen i minst 10 år. Ibland behöver läkarna och laboratoriepersonalen gå tillbaka och jämföra ett prov med ett annat som togs för flera år sedan. På det sättet kan diagnoser göras säkrare och kvalitén på laboratoriepersonalens arbete kontrolleras och förbättras. Detta är speciellt viktigt vid bedömning av cellprover och vävnadsprover. Det arbetet är ett rent hantverk, helt beroende av hög yrkesskicklighet och där det kan förekomma skillnader i bedömning. Tidigare diagnoser kan behöva jämföras och omvärderas. Proverna kan också användas för forskning för att förbättra arbetet att förebygga livmoderhalscancer.

De arkiverade proverna är till stor nytta för många enskilda patienter som tack vare proverna får mer tillförlitliga diagnoser. Så vitt känt har det ännu aldrig hänt att de arkiverade proverna använts på ett sätt som orsakat skada eller olägenhet för någon enskild. Den gynekologiska cellprovtagningens arkiv utgör biobanker i den nya lagens mening.


För dig som tar i Gynekologisk cellprov innebär den nya biobankslagen


  1. Cellprovet får bara sparas om du ger ditt samtycke till detta.

  2. Utan ett sådant samtycke ska provet kastas inom 2 månader.

  3. Om du samtyckt till att provet lagras och ångrar dig kan du när som helst återkalla samtycke till lagring. Laboratoriet är då skyldigt att ta fram provet och kassera det.

  4. Du har rätt att tillåta att prov lagras bara för vissa ändamål, exempelvis din egen vård och behandling.

  5. Rutinerna på mottagningar och laboratorier utgår från att de flesta vill att provet ska sparas.

  6. Om du inte vill att ditt prov ska sparas för ett eller flera ändamål, ska du berätta det för barnmorskan eller läkaren som tar provet. Du får då fylla i en särskild blankett där du kan förtydliga dina ändamål.

Sjukvården ber om ditt samtycke till att provet sparas. Vi vill kunna göra jämförelser med senare och ev. tidigare prover för att förbättra diagnostiken. Vi vill också kunna göra uppföljningar för att förbättra och utveckla kvalitén i provtagning och analyser. Om det blir aktuellt med forskningsprojekt där personbundna cellprover ska användas måste detta godkännas av en Forskningsetisk nämnd, 'som också bestämmer vilka krav som ska ställas på information och nytt samtycke.

Du kan läsa mer om biobankslagen på: www.biobanksregistretsyd.se

Socialstyrelsens hemsida och lagtexten finns på denna plats