Gynekologisk cellprov , ett skydd mot cancer i livmoderhalsen
Av gynekolog Björn Strander, Onkologiskt centrum, Västra Sjukvårdsregionen

Gynekologisk cellprov ger skydd mot cancer i livmoderhalsen. Tack vare att de flesta kvinnor i Sverige har deltagit och tagit cellprov har livmoderhalscancer minskat kraftigt och blivit en ovanlig sjukdom. I länder där få kvinnor tar cellprover är livmoderhalscancer en av de vanligaste cancerformerna och drabbar i regel relativt unga kvinnor i 40 - 50 årsåldern.

Cellprovstagning ger inte 100% skydd. I ovanliga fall kan en kvinna drabbas av livmoderhalscancer trots att hon deltagit i cellprovskontrollen. Sjukdomen upptäcks då oftast i ett tidigt skede där behandlingsmöjligheterna är goda.

Alla kvinnor i Södra regionen inbjudes till Gynekologisk cellprov vart tredje år i åldrarna 23 - 50 år. Därefter glesas kontrollerna ut till vart femte år fram till 65 års ålder då kontrollen avslutas. Sammanlagt erbjuds varje kvinna då tretton undersökningar under sin livstid. Inbjudan går till alla de kvinnor som är mantalsskrivna inom regionen.
Inbjudan sköts av cytologlaboratorierna vid sjukhusen i regionen. Laboratoriet hämtar färska data från folkbokföringsregistret innan breven går ut. Cellprovet tas på närmaste mödravårdscentral/barnmorskemottagning.

Om en kvinna nyligen har tagit ett prov kommer hon inte att bjudas in vid den aktuella kallelseomgången. Detta förutsätter att provet finns registrerat i cytologilaboratoriets databas.

Fler och tätare undersökningar ger inget ökat skydd mot livmoderhalscancer. De kvinnor som fyllt 65 år och har haft normala cellprover tidigare i livet har knappast någon nytta av fler kontroller eftersom de har mycket liten risk att utveckla cellförändringar.



Hur går provtagningen till?

Provet tas i gynekologisk undersökningsstol av en barnmorska. Provtagningen går snabbt, tar ofta bara någon minut, och har som enda syfte att ta ett cellprov från livmoderhalsen. Provet tas med hjälp av en spatel som närmast ser ut som en glasspinne. Denna stryks mot livmodertappen. Sedan används en mjuk, tunn borste som försiktigt borstar ur celler från livmoderhalsen. Många kvinnor kan uppleva ett visst obehag av den gynekologiska undersökningssituationen men provtagningen är inte smärtsam. Direkt efter undersökningen kan det uppstå en mycket liten blödning från den sköra slemhinnan i livmoderhalsen.

Har man behov av att diskutera andra frågor t.ex. preventivmedel bör man boka en särskild tid för detta hos barnmorskan.

Alla kvinnor får svar på undersökningen per brev. Målsättningen är att brevet ska komma inom sex veckor efter provtagningen.

Ungefär 95 prover av 100 kan direkt bedömas som normala. Kvinnan får då svar direkt från cytologilaboratoriet.

Cellförändringar

Om provet inte visar helt normala celler skickas provsvaret till en gynekologmottagning. Där görs en bedömning av svaret och besked skickas per brev till kvinnan om ytterligare provtagning ska göras. Mottagningen kallar då kvinnan till ett nytt prov och undersökning. Mellan två och tre procent av proverna visar cellförändringar som måste utredas vidare. Några få prover är svåra att bedöma och behöver tas om av det skälet. Kvinnan blir då kallad för ny provtagning till barnmorska.

Lätta cellförändringar kan ofta läka ut utan att man behöver genomgå någon behandling. Därför kommer en del kvinnor att få en kallelse till undersökning tre till fyra månader senare. Då tas ett nytt cellprov, eventuellt kombinerat med kolposkopi (= ett slags mikroskop där livmodertappen kan ses i stark förstoring). Om cellförändringarna då finns kvar, blir det ofta aktuellt med behandling.

Om cellprovet visar medelsvåra eller svåra cellförändringar blir kvinnan kallad till en gynekologmottagning inom ett par månader. I de allra flesta av dessa fall blir det senare aktuellt med behandling.

Det är mycket ovanligt att cancer påvisas vid utredningen. De förändringar som påvisas har mer eller mindre stor risk att utvecklas till cancer. Denna utveckling tar vanligen flera år. Genom att ta bort cellförändringar kan man förhindra att kvinnan får cancer i livmoderhalsen.

Utredningar av cellförändringar

Gynekologen gör vanligen en kolposkopiundersökning (se ovan) i samband med en gynekologisk undersökning. Området med cellförändringar kan då undersökas direkt. Genom att badda på utspädd ättikslösning eller jodlösning kan gynekologen via kolposkopiundersökningen få mer information om cellförändringarnas typ och utbredning.

Kolposkopiundersökningen är smärtfri. Ättikslösningen kan ibland ge lite sveda som snabbt går över. Ibland kompletteras undersökningen med biopsier (= vävnadsprover). Små risgrynsstora vävnadsprover nyps bort från livmodertappen med ett specialinstrument. Denna vävnadsbit analyseras senare av en läkare på patologilaboratoriet. Livmoderhalsen har få nerver och är inte särskild smärtkänslig. Ett vävnadsprov känns därför vanligen mindre än t.ex. blodprovstagning.

Gynekologen bedömer sedan om en behandling skall utföras. Läkaren väger då samman resultaten från cellprov, kolposkopi och eventuellt vävnadsprov och talar om för kvinnan vad som bör göras och hur det skall göras.

Behandling av cellförändringar

Behandling av cellförändringar kan utföras på olika sätt. Gemensamt för alla metoder är att ett litet område på livmodertappen, vanligen stort som en hasselnöt, avlägsnas eller förstörs.

Ingreppen sker i lokalbedövning eller i narkos. Gynekologen opererar med slyngdiatermi eller laser. Slyngdiatermi innebär att läkaren skär ut vävnadsbiten med en starkt upphettad böjd tunn tråd av specialmetall. Med laser kan samma sak utföras med en skärande laserstråle. Läkaren kan också använda laser för att förstöra området med förångning.
Behandlingarna sker polikliniskt ,det vill säga patienten kan gå hem samma dag som operationen utförs. Om behandlingen sker i lokalbedövning kan patienten lämna mottagningen strax efter ingreppet.
Om det lilla området på livmodertappen avlägsnats med laser eller slyngdiatermi är det vanligt med en mindre blödning. Denna brukar stanna av efter några dagar men kan fortsätta upp till ett par veckor efter ingreppet. För att undvika rikligare blödning bör man avstå från kraftig ansträngning, under 2 veckor. Man bör också avstå från samlag och tampong 3-4 veckor efter operationen. I övrigt kan man leva som vanligt om inte gynekologen ger andra ordinationer.
Komplikationer är ovanliga. Ytliga infektioner med dålig lukt förekommer men går vanligen över av sig själv och kräver sällan behandling. Nytillkommen smärta över livmodern, liknande mensvärk, kan vara tecken på djupare infektion och bör leda till läkarkontroll. Riklig blödning eller mer måttlig blödning, som inte avstannar, bör också leda till kontroll. Ibland behövs då blodstillande åtgärder. Inga långsiktiga komplikationer är kända. Kvinnor som genomgått vanlig behandling av cellförändringar har inte fler graviditets-komplikationer än andra kvinnor.

Kontroller efter behandling

Cirka fyra månader efter behandling görs en kontroll för att se att inga cellförändringar finns kvar. Livmodertappen har då läkt färdigt. Vid denna kontroll tas ett cellprov och en kolposkopiundersökning. Ytterligare undersökning med nytt cellprov brukar göras när ett, respektive två år har gått efter behandling.
Om det visar sig att cellförändringarna inte är helt borta görs vanligen en ny behandling. Detta sker i cirka 10 procent av fallen.

Framtiden

Kvinnor som behandlats för cellförändringar förefaller ha en ökad risk att utveckla nya cellförändringar även i framtiden. Kvinnor som behandlats för medelsvår eller svåra cellförändringar rekommenderas därför att regelbundet ta cellprov vartannat år, under 20 år efter behandling.

Vi tackar Överläkare Björn Strander, Västra sjukvårdsregionen för underlag till ovanstående text.