Cellförändringar på livmoderhalsen.
Skrift utgiven av Cancerfonden med text av Gun Leander

Cellförändringar är inte cancer

Cellförändringar på livmodertappen är inte cancer men kan vara förstadier till cancer. Sådana förstadier är mycket vanligare än själva sjukdomen livmoderhalscancer. Varje år får cirka 450 svenska kvinnor livmoderhalscancer medan betydligt fler, cirka 40 000 kvinnor, får besked om att de har ett misstänkt förstadium till sjukdomen. Beskedet om att man har ett förstadium till en allvarlig sjukdom kan väcka oroliga frågor om framtiden och vad man har att vänta sig. I själva verket innebär den tidiga upptäckten av förstadier att cancer inte behöver utvecklas. I praktiken blir de flesta kvinnor av med sina förstadier, "cellförändringar", i och med behandling. Behandlingen är dessutom relativ enkel och skonsam och den ger inte några men för framtiden.

Gynekologisk cellprov

Tekniken med cellprov utvecklades under 1920-talet av den grekiske gynekologen Papanicolaou. I Sverige kallas samtliga kvinnor mellan 23 och 59 år till gynekologisk cellprov ungefär vart tredje år. Sådana brett upplagda hälsokontroller kallas screening. En barnmorska eller en gynekolog tar cellprovet som sedan skickas till ett laboratorium för analys. Om provet innehåller cellförändringar kan det vara en varningssignal för att kvinnan senare i livet kan få livmoderhalscancer. Sedan cellprovet infördes i mitten på 1960-talet har antalet fall av livmoderhalscancer mer än halverats, från omkring 1000 fall till cirka 450 fall om året. Anledningen till att man slutar kalla till gynekologisk cellprov vid 65 års ålder är att kvinnor som har haft en rad normala prov i följd har en mycket liten risk att insjukna i livmoderhalscancer.

Livmoderhalsen

Livmoderhalsen, eller cervix på latin, är den nedre delen av livmodern. Livmoderhalsens yttersta del som mynnar ut i slidan kallas livmodertapp.

I livmoderhalskanalen täcks ytan av celler som producerar slem och kallas körtelepitel. Livmodertappen däremot är täckt med 15-20 lager av skivepitelceller. Dessa två vävnadstyper, körtelepitel och skivepitel, möts i en "övergångszon" där cellförändringar har en benägenhet att uppstå.

Cellprovet

Ett cellprov, eller cytologprov som det heter på medicinskt fackspråk, innebär att sekret med lösa celler från livmoderhalsen tas ut med en liten träspatel och borste och stryks ut på ett objektsglas. I mikroskop kan man efter färgning studera cellernas utseende och se om de avviker från det normala. Ibland är provet svårbedömt och behöver tas om, exempelvis om det tagits i samband med en infektion eller blödning.

Provet delas in i olika kategorier. Den första och största gruppen innehåller normala prov, där ingenting mer behöver göras.

I grupp två hamnar cellprov som visar små avvikelser. Ibland beror de på en tillfällig infektion som läker ut av sig själv. För säkerhets skull behövs dock en ny provtagning om några månader.

I grupp tre hamnar de cellprov som är misstänkta förstadier till livmoderhalscancer. Dessa cellförändringar brukar kallas för dysplasier. Cellerna avviker mer eller mindre starkt från det normala mönstret - vilket inte behöver betyda att de någonsin kommer att utvecklas till cancer.

Diagnos av cellförändringar

Om cellprovet är normalt blir man kallad till en ny provtagning om några år. Handlar det om lindrigt atypiska celler, det vill säga celler som inte riktigt är normala men heller inte tycks vara tydligt förändrade, kan man behöva ta ett nytt prov inom cirka tre månader eller genomgå en undersökning med kolposkop hos en gynekolog. Kolposkop är en sorts mikroskop med vars hjälp man kan granska livmodertappens vävnader mer i förstoring.

Tyder provet på dysplasi gör gynekologen en kolposkopisk undersökning för att bli mer säker på diagnosen. Genom att pensla livmodertappen med ättika eller jod kan gynekologen ibland med blotta ögat se cellförändringar. Normal vävnad suger nämligen åt sig jodfärgen eller ättikan annorlunda än vävnad som är förändrad.

Ibland tar gynekologen små vävnadsprover, biopsier. Provtagningen kan ge några sekunders obehag eller smärta. Ibland görs också en liten skrapning av livmoderhalsen. Det kallas för cervixabrasio. Efter denna undersökning kan du blöda lite från underlivet och behöva använda binda under något dygn. Vävnadsmaterialet från biopsin och skrapningen kan undersökas mikroskopiskt i laboratoriet.

Behandling av förändringar

Ofta kan det räcka att vänta och se, eftersom milda cellförändringar ofta läker ut av sig själva. Däremot är det viktigt med en förnyad provtagning efter några månader eller ett halvår. Behandlingen i alla övriga fall går ut på att så skonsamt som möjligt ta bort hela den förändrade vävnaden. Den vanligaste behandlingen av cellförändringar är frys-eller laserteknik. Dessa metoder är mycket enkla och kan ofta ske på ett mottagningsrum. I 90% av alla fall blir cellproven normala efteråt.

Vid svårare cellförändringar kan det bli aktuellt med ett litet ingrepp som kallas konisering och som också kan ske inom öppenvård. Operationen innebär att man tar bort en liten bit av livmodertappen med kirurgisk kniv, laser eller värmekniv. Vid detta ingrepp behövs smärtlindring, i många fall räcker det dock med lokalbedövning. Den bortopererade biten skickas till laboratoriet för mikroskopisk undersökning så att man säkert vet att alla misstänkta celler har tagits bort.

Efter operationen kan det förekomma småblödningar eller brunaktiga flytningar under någon vecka. Under de tre kommande veckorna bör du avstå från samlag, eftersom livmoderhalsen behöver läka färdigt.

Du bör se till att komma på de kontrollbesök som du blir kallad till efter konisering. Möjligheten att bli gravid och att klara av graviditet och förlossning påverkas inte av koniseringen.

Orsaker till cellförändringar

Forskning visar att infektion med humant papillomvirus ligger bakom de flesta fall av cellförändringar på livmoderhalsen. Papillomvirus orsakar vårtor av den typ som förekommer i underlivet och kallas kondylom. Viruset överförs sexuellt. Infektionstillfället kan dock ligga mer än tio år tillbaka i tiden.

Forskning visar också att rökande kvinnor har en ökad risk för cellförändringar. Sannolikt beror riskökningen på att en koncentration av ämnen från röken samlas i sekretet från livmoderhalsen och påverkar cellerna. ' Det kan därför löna sig att sluta röka, även för den som redan har haft cellförändringar.

Livmoderhalscancer

I de flesta fall tar det många år innan ett förstadium till livmoderhalscancer utvecklas till cancer. Sjukdomen är allvarlig, men nio av tio kvinnor med tidigt upptäckt sjukdom kan botas. Tack vare gynekologisk cellprovskontroll har dödligheten i sjukdomen minskat med cirka 60% under de senaste två decennierna. Ett tidigt tecken på livmoderhalscancer är blödningar vid samlag.

Om du får blödningar, flytningar eller upplever andra förändringar i underlivet, är det viktigt att ta kontakt med en barnmorska eller en gynekolog för en närmare undersökning.

Nonchalera inte tecken på könssjukdomar utan att se till att du får behandling som botar. Ett bra skydd mot könssmitta är kondom.

Ett annat råd är att alltid gå på de gynekologiska cellprov som du blir kallad till, något som även gäller dig som redan har behandlats för cellförändringar.

Vill du veta mer om sjukdomen kan du beställa patientbroschyren Livmoderhalscancer från Cancerfonden.

Observera att cancer i äggstockarna eller i livmoderkroppen inte upptäcks med hjälp av cellprov i livmoderhalsen. För att upptäcka dessa sjukdomar fordras en fullständig gynekologisk undersökning.

Cancerfonden telefon: 08 - 677 10 00, fax: 08 - 20 71 04. Broschyren går att beställa från cancerfonden.